Drömmer mig bort

Har inte riktigt börjat göra reklam för min blogg igen efter den långa pausen.
Mitt jobbande är slut för den här gången ( om inget oväntat händer) så nu är det väl "semester" tills oktober när jag igen intar min plats i gänget.
Just nu sitter jag mest och drömmer mig bort. Drömmer om sänggavlar, en fin grå sängkappa, vita nattduksbord i äldre modell med lamporna jag visade i förra inlägget. En spegel på ena väggen och nån fin tavla och några små inredningsdetaljer vill jag ha. Vill hålla det simpelt men snyggt i vårt sovrum.
Såklart är det svårt att planera desto mer hur det ska se ut  sovrummet eftersom vi 1. inte har sålt huset ännu 2. inte desto mer på lägenheter än vad som finns ledigt här runt och det har nog hunnit ändra innan vi kommit så långt att vi får börja packa ihop.
Vårt nuvarande sovrum har jag ända sedan vi flyttade hit försökt att komma på hur jag vill det ska se ut. Gubben är ju inte så mycket för inredning utan mest "gillar läget" om det inte ser allt för hemskt ut ;). Så när vi valde att sätta huset till försäljning så blev det ju lite att ta till en snabb lösning för att få det att se lite hemtrevligt ut.

Här ser ni min nödlösning. Främre delen av två lastpallar, i brist på tavlor så hängde jag upp en klänning samt lite andra småsaker som inte syns på bilden.

Med den här sängkappan och...

Något i stil med  denna sänggavel i ett nytt sovrum, tror jag skulle bli riktigt bra i en säng med vita fluffiga täcken och många kuddar.
Ibland när jag hittar bilder från vår lägenhet så kan jag bli riktigt förvånad över hur snyggt vårt sovrum var jämfört med hur vårt nuvarande sovrum ser ut. Vad hände när vi flyttade liksom?
Men ja, det är ju så lätt att drömma sig bort...

Längtan

Hej på er igen. Länge sedan det hänt något här på bloggen men i livet händer det desto mer.
Lilla M blir snart 10 månader gammal och det betyder att om ca. 2 månader ska jag börja jobba igen. Egentligen har jag tjuvstartat lite och hoppat in några gånger redan nu. Barnen har fått turas om att vara med pappa, mommo och moffa samt fammo och faffa. Lite pusslande har det varit eftersom gubben jobbat kvällsskift men det har ändå funkat bra.
En stor förändring som just nu händer i våra liv är att vi har satt huset till försäljning. Vi som köpte "drömhuset" har vaknat ur drömmen och insett att det här var inte "vårt hus". Det senaste halvåret har känts som en halv evighet och jag ser så otroligt mycket fram emot den dagen vi får packa ihop och flytta till en lägenhet igen. Vi som för tre år sedan höll på att klättra på väggarna och ville ut, bort från allt som hette lägenhet, ser nu fram emot att flytta dit igen. Hur vi sen gör vet vi inte. Kanske hittar vi faktiskt drömhuset en dag, om inte så bygger vi ett åt oss. Men just nu trivs vi inte. Byn är underbar, tomten är otroligt fin med ån som flyter nedanför och huset är det heller inget fel på. Men när man får känslan att man inte känner sig hemma när man faktiskt kommer hem så vet man att det är inte här vi ska bo.
Nu gäller det ju såklart att hitta ett par köpare till huset. Nu kan vi inte göra mycket annat än vänta, denna eviga väntan.
Sitter var och varannan dag och drömmer om att få inreda ett nytt sovrum och köpa en ny soffa och en snygg gammal byrå. Nya nattduksbord ( har jag faktiskt hittat redan bara jag kommer mig för att hämta hem dom) ,nya sänglampor och en snygg sänggavel.
Lamporna har jag också hittat men inte köpt ännu. Sänggaveln har jag inte bestämt mig för hur jag vill ska se ut ännu.

Dessa lampor, eller liknande har jag tänkt skaffa så hoppas att dom passar sen till sovrummet.

Åldern och livet

Det är helt sjukt hur fort åren år. Förra helgen hade min man och jag varit tillsammans i 7 år. Herregud sju år är ju skitlänge egentligen. Snart har vi även en treåring i huset och några veckor efter det får vi fira 6 år som förlovade också.
När man dessutom börjar tänka på att två av barnens kusiner blev födda strax efter att vi blev tillsammans och dom börjar skolan till hösten känns det ännu mer overkligt att det faktiskt gått så länge. Hur hinner alla andra bli gamla när man inte blir det själv? I mina ögon är jag fortfarande där 20-21 år gammal och får flera gånger fundera på hur gamla jag faktiskt är om nån frågar. Min svägerskas äldsta barn ( som även är fadder åt Melissa) var endast ynka 11 år skulle fylla 12 när vi blev tillsammans, nu fyller han snart 19 år och ska in i militären! Nej det kan inte vara sant hur fort åren faktiskt går och man helt plötsligt märker att alla andra har blivit så gamla. Känns som att alla dom som gick i lågstadiet på samma gång som mig börjar få körkort, tar studenten osv.
Att jag var ynka 16 år när jag träffade min man och förlovade mig när jag var 17år är ju inget man tänker på mera. Visst låter det sjukt att förlova sig som 17åring och jag vill inte ens veta hur många som satt med den tanken i huvudet " jaha nu är hon säkert gravid" tror dock att endast en faktiskt fråga mig om det var nått sånt men det var det ju inte. Cevin kom först ca 3 år senare och så länge är ju ingen gravid ;)
Mycket har vi hunnit med under våra år tillsammans men just nu har vi inga planer på varken fler barn eller några andra storslagna projekt. Just nu kommer vi bara låta vardagen hinna ikapp och leva livet som vilken småbarnsfamilj som helst.
Vi har varje år sen vi blev tillsammans gjort något lite större varje år men nu har vi inga fler drömmar att uppfylla.
Det känns ju helt häftigt och underbart att man fått ta del i att se Cevins och Melissas kusiner växa upp. Att få se hur dom utvecklas och skaffar flickvän/pojkvän. Att se hur livet kan ändras helt utan förvarningar och någon helt plötsligt inte finns hos oss mera. Att det dessutom gått tre år sedan vi fick Cevin och man tänker på hur mycket han har utvecklats och hur mycket han kan är ju helt otroligt. Att vi har varit föräldrar i tre år är en otrolig tanke och det känns inte alls sålänge samtidigt som det känns som man aldrig gjort något annat.
Att få dela glädjen på bröllop, förlovningar och examen men även se sorgen och hur mycket någon betydde på begravningar är också något vi fått uppleva tillsammans under våra år.

Livet är en häftig upplevelse även om man ibland tar saker för givet och det inte alltid blir som man tänkt sig.

Ett inlägg i veckan

Mer än så verkar det inte bli mest för att jag inte har något att skriva om, tid eller ork till att skriva.
Barnen växer i racerfart och om ca 2,5 vecka så har vi en 3åring i huset i måndags fyllde även en viss liten fröken i huset hela fyra månader och fick smaka sin första sked potatis. Det var ingen hitt alls. Det mesta kom ut samma väg som det for i och helst satt fröken bara och visade tungan och funderade vad hon gjort för att förtjäna att få smaka på nått så äckligt? Idag var det morot som gällde och visserligen satt hon inte med tungan ut hela tiden men jag tror inte att mina mammapoäng sköt i höjden direkt den här gången heller ;)
Gubben i huset jobbar kväll och vi andra sysselsätter oss med dagis, mommo och moffa häng samt lite loppisbesök ( inte för att köpa bara för att sälja!). Nästa vecka kommer vi dock att avsluta vår loppiskarriär för den här gången men tillsammans har vi nog fått in en rejäl slant.
Vi har börjat med tidigare morgnar så mellan klockan 6-7:30 är det väckning beroende på hur trött C är. Dagis började vi med igår och C trivdes hur bra som helst och jag och lilla fröken hade tid för rådgivningskontroll. Hon växer och utvecklas som hon ska.
Idag har vi bara slappat hemma. Tog en tur med vagnen och pulkan och även om det bara blev ca 4km så rann svetten iaf. Skulle varit betydligt lättare om det inte kommit ett lager tunn nysnö, dom inte skulle ha sandat överallt och jag skulle ha liite mer luft i ringarna på vagnen.
I morgon ska vi försöka städa och bära in ved och så får vi se vad vi hittar på efter det.

Lekdag

Idag tog vi vårt pick och pack och åkte för att spendera en stor del av dagen med Hannie, Wilma och lilla Wilton. Riktigt roligt att se att barnen faktiskt kan leka bra tillsammans och inte bara bråka. Lillebror Wilton hade växt så mycket sen jag sist såg honom. Vi tog en liten promenad i det "vackra" vädret ( snöslask ). Men det gick fint iaf och vi kom oss en liten runda med varsin vagn och en pulka som Cevin fick sitta i efter lite mer än halva vägen så ville även Wilma sitta i pulkan så då fick resten av biten hade jag två barn i pulka samt ett i vagnen. Gick bra det också, huvudsaken är ju att barnen var nöjda över att sitta tillsammans i pulkan och att vi dessutom har så stor pulka att dom kunde sitta bredvid varandra.

Imorgon ska vi besöka loppis och sedan ta ett varv i stan för att hitta en passande dagisväska åt Cevin som ska börja vara halvdag 2-3 dagar i veckan på dagis. Han ser så fram emot det men innan han kan börja ( på tisdag) så måste vi hitta en väska för extra kläder, köpa ett par nya regnbyxor, handskar och sånt som kan behövas på dagis.

Dagarna flyger iväg

En vecka sedan det sist bloggades och förra veckan sprang verkligen iväg. Den här veckan verkar bli ganska lika. I morgon är det redan torsdag och jag tror vi kommer satsa på att städa och elda. Var med barnen och besökte mitt jobb idag och det var lika trevligt som alltid att få prata av sig lite med jobbarkompisarna.
Min dator säger mer och mer upp kontraktet och snart är den så slö att Melissa hinner lära sig gå innan jag fått igång den och fått upp en webbläsare av något slag ( har flera alternativ den ena slöare än den andra).
I lördags var jag på klassträff med några Yrkesflickor från min klass. Oj så roligt det är att träffa dom igen ! Ett halvår mellan varje träff är riktigt lagom tid tycker jag.
Just nu håller jag på att rensa frysen på mat. Ni vet, all dendär extra maten man köper och sätter i frysen för att "laga en annan dag" som sen lämnar dit för att man är för lat för att plocka ut den i tid för att hinna tina upp. Den maten håller jag på med just nu. So far har jag inte kommit så långt men igår när jag handlade köpte jag heller inget nytt att sätta i frysen. Ikväll fick det bli köttfärspaj till middag. Vi äter väldigt sällan paj mest för att maken inte riktigt gillar pajer.
Lite har jag börjat med träningen också men det går ju sådär halvbra med en som ska klänga på en på alla sätt som går och en annan som ligger och skrattar eller skriker på golvet om hon inte sover. Men sakta men säkert så kommer jag väl igång. Lättare blir det väl när storebror får börja gå två dagar i veckan på dagis för att få ut en del av all den energi som finns i den pojken. Då har jag några timmar på mig att hinna träna, handla, städa eller nått annat som behövs börjas och görs bäst och lättast när man är ensam.

I morgon kanske? Eller nästa vecka?

Borde verkligen ta tag i träningen igen. Min kära mor köpte för nån dag sedan en tidning som hette " träningsbibel". I den fanns ett program man kunde träna efter, bilder och förklaringar exakt hur du ska göra dom olika uppgifterna och det var olika uppgifter för vinter, vår, sommar och höst ( om jag minns rätt). Satt och bläddrade lite i tidningen en dag och visst blev man inspirerad av att börja träna igen. Köpte även samma tidning åt mig själv idag för att kunna göra övningarna hemma. Några minuter per dag borde jag väl ha tid att avvara för lite träning? Maten borde jag väl också lägga lite mer tid på och göra lite nyttigare. Dom senaste dagarna har jag tänkt mycket på vad som skulle gå att ändra på t.ex få in lite mer träning i vardagen ( förutom att skotta snö och bära in ved), göra lite nyttigare mat (iaf åt mig själv eftersom resten av familjen inte är likasinnade ;) ) och för tillfället så borde det inte vara någon i familjen som är i behov av nya kläder. Jag har ju tänkt uppdatera min garderob lite efter att vi sålt klart på loppis så tills det lär det inte bli köpt några nya kläder till mig själv innan det.
Nå det borde ju vara den lätta delen av det här med att börja med nya saker. Nu ska jag sitta och surfa lite på bra tips hur man kommer igång med träningen igen och så får jag väl ligga och läsa min tidning. Det bästa var ju att dom hade en laxpaj i slutet på tidningen som såg så god ut så den måste jag absolut provlaga nån dag.

vill du också ha denhär tidningen hittar du den åtminstone vid CM eller Prisma