Förlossningsberättelse

Ja det hör väl till eller hur? Iaf jag tycker om att läsa om alla andras förlossningar så visst borde jag väl dela med mig av min egna då också.

2.10-14 kl 8:00
Då skulle vi befinna oss på Kokkola bb för kontroll och få bedömning om det blir igångsättning idag eller om vi ännu hamnar att vänta. Vi hade redan varit på en kontroll två dagar tidigare och då hade dom sagt att det är många som ska på kontroll på fredagen så det är bättre om vi kommer på torsdagen så får vi diskutera igångsättning då.
Vi gjorde det i vanlig ordning. Ctg-kurva, urinprov och blodtryck. Allt såg bra ut. Sen var det dags för den inre undersökningen igen. Vi fick en barnmorska med oss, som även var med under hela den här dagen. Gynekologen, som var en kvinna och kunde ingen svenska alls, hade en läkarstuderande med sig som såg livrädd ut varje gång jag såg honom. Stackars karl. Nå hon gjorde undersökningen och konstaterade att jag öppnat mig till 2-3 cm i stället för den ynka cm jag var i tisdags. Det bestämdes att dom skulle ta hål på hinnorna så fort en förlossningssal blev ledig. Jag visste att det kunde gå väldigt fort när dom tar hål på hinnorna och min tanke om att sitta i badet även denna gång som smärtlindring gick inte längre eftersom man inte får det pga infektionsrisken. Så redan innan vi åkt hit den här dagen hade jag funderat och läst om olika smärtlindringar ifall det skulle bli aktuellt den här gången.
Nu borde klockan ha varit runt 9:15-9:30 nånting. Vi fick sätta oss och vänta på en ledig sal.

Kl 10:55.
Nu hade vi äntligen fått en ledig förlossningssal och dom tog hål på hinnorna så vattnet gick. Det gjorde inte alls ont. Jag hade en del sammandragningar sedan den inre undersökningen och fick snabbt värkar. Jag kunde inte stå upp under en värk eftersom att hon låg så långt nere redan när dom tog hål på hinnorna så det blev ett enormt tryck neråt när jag stod. Provade med pilatesbollen en stund innan jag ställde mig i duschen. Där kunde jag stå en stund men sedan fick jag även där sätta mig ner.
Kl: 12:30
Nu fungerade inte duschen mera och jag skulle mer än gärna börjat krysta redan nu. Maken fick ringa på klockan så kom barnmorskan in och kollade läget. 4 ynka cm var jag öppen. Det går inte att krysta när man är 4cm öppen.. Jag blev erbjuden olika former av smärtlindring för att minska trycket neråt. Jag valde att prova lustgasen även denna gång trots att den inte fungerade då. Det gjorde den inte nu heller utan jag kände mig endast yr och valde att slopa den efter 3 försök. Jag ville vara klar i huvudet under förlossningen. Fick frågan om jag ville prova akupunktur vilket jag gjorde. Det tog bort den värsta smärtan av värkarna men trycket neråt fanns fortfarande kvar.
Kl: 13:00
Här känns det som att jag gärna antingen dör eller går hem och kommer tillbaka när det hela är över. Att ligga med krystvärkar hela tiden och inget hjälper skulle jag gärna ha sluppit. Barnmorskan var övertygad om att innan klockan 14 kommer bebisen nog vara född. 
Nu var jag öppen ca 6-7 cm och vi fortsatte på förslagen med smärtlindringar och näst på tur blev PCB. Det tog inte många minuter efter att jag gått med på att prova det som gynekologen med sin skräckslagna studerande var på plats för att sätta bedövningen. Den hade ingen effekt alls.
Kl: 13:15
Nu var jag öppen 8cm. Barnmorskan ändrade sig och sa att det nog blir en bebis innan klockan är 13:30. På vad som kändes en evighet men egentligen bara var några minuter så hade jag öppnat mig till 10 cm med endast en liten kant kvar.
Kl: 13:23
Barnmorskan tryckte bort den sista kanten på samma gång som jag fick en värk och efter det var det dags att börja krysta. Nu kom vad som kändes som världens längsta paus i värkarbetet. Det var en paus på flera minuter.
Kl: 13:29.
Nu var det dags att krysta och trots att det kändes som om hela jag gick sönder så tänkte jag att jag inte tänker ligga och krysta i flera minuter utan det ska vara över fort den här gången. Jag hann få en krystvärk och sen var hon född. Under den första krystningen kom huvudet ut men för att vara lite speciell så lag hon även ut ena handen och vinkade på samma gång.
Kl: 13:30
Nu var världens sötaste och finaste lilla flicka till världen. Hon skrek redan från början och pappa fick klippa navelsträngen även denna gång.

Sex minuter senare kom moderkakan ut, hel och fin. Sen var det bara att ligga och mysa med bebisen och vänta på födelsedagskaffet.
En förlossning på ca 2,5 timme blev det den här gången. Vissa saker var bättre den här gången men vissa saker skulle jag gärna bytt med min första förlossning.
Jag känner absolut inget behov alls av att föda flera barn. Jag känner verkligen att vår familj är bra som den är och nu vill jag endast njuta av våra två barn. Visst är det en häftig upplevelse att föda barn och med den hemska smärtan som kommer så kommer även den bästa belöningen man kan få efteråt.

En vecka ung

Idag blir vår lilla tös en vecka ung. En amper liten tös är vad vi verkar ha fått. Att ligga och stirra i taket är inget för henne, nej hon ska vara i famnen och helst halvsitta eller vara lutad mot axeln så man ser något. Inte för att hon ser så mycket ännu men det är en principsak verkar det som.
Lite gnäll har vi hunnit med två kvällar också. Igår och ikväll. Gissar att det antingen beror på något som jag ätit/druckit som den lilla magen inte gillat eller så är det all trots och skrik från storebror som gör att hon också blir stressad som vi andra.
Men trots allt skrik och trots från vår nyblivna storebror vill han så gärna hålla henne i famnen, pajja hennes lilla huvud och erbjuda en massa leksaker åt henne. Hämtar blöjor och vill gärna vara med vid blöjbyten och ikväll när det var dags att bada. Han är väldigt fundersam om hon gråter, varför hon gråter. Han störs inte av att hon gråter och vill absolut inte att någon som han inte känner ska varken titta på henne om hon ligger i vagnen och absolut inte röra henne. Han är verkligen en snäll och duktig storebror men några veckor lär det nog ta ännu innan han förstått att det inte går i samma takt som det gjorde innan när han vill vi ska göra något.

Hemma med lillasyster!

Ni har säkert redan sett det på facebook, instagram eller listat ut det själva att vår lillasyster äntligen kommit till världen! Hon är så underbart söt och som alla andra säger så känns det som om hon alltid funnits. Det känns som en evighet sedan jag gick med den enorma magen och ojjade mig över alla mina krämpor. Visst känns det i ryggen och fogarna ännu när jag anstränger mig mer men det är betydligt bättre iaf.
Förlossningen gick bra även om den var aningen kort och intensiv. Det blev igångsättning på torsdagen som vi hade räknat med när vi åkte dit.
Som bäst har maken dragit på sig en förkylning så han är inte till så stor hjälp trots att han är pappaledig. Men vi försöker alla anpassa oss till den nya vardagen och hinna leva lite i vår bebisbubbla mellan allt trots och svartsjuka från storebror.
Nu ska jag njuta lite av lugnet när båda barnen sover och sen är det nog sängen som gäller för min del också. Vi kör med tidiga kvällar och tidiga morgnar.

I morgon gäller det.

Jepp i morgon är det åter dags för oss att befinna oss på bb i Kokkola för en ny kontroll och den här gången tänker vi inte åka hem igen innan bebisen har anlänt. Jag tänker inte åka hem en gång till med en jätte mage som inte är annat än i vägen.
Det verkar vara så att jag ska gå över 12 dagar och bli igångsatt när jag är gravid. Suck, jag skulle verkligen klara mig utan dessa 12 extra dagar och utan igångsättning.
Det känns väldigt overkligt att vi i morgon ( om hon inte tänker dra ut på det ända till fredag) får se vem det är som bott i min mage under alla dessa månader. Jag är inte den som älskar att föda barn. Nej, jag ser helst att det går smidigt och inte drar ut alltför länge och jag inte behöver ligga och krysta i timmar innan bebisen är ute. Jag hoppas det går relativt fort och att krystandet går lika bra som förra gången. En förlossning på 4,5 timme som jag hade med C var helt i min smak, jag tar gärna en likadan om jag får bestämma. Men sånt vet man ju inte på förhand.
Jag är öppen för förslag om smärtlindring. Jag är inställd på att det kan sluta med snitt och dra ut på tiden och hålla på i flera timmar utan att något händer. Det är lätt att tänka sig hur man vill att ens förlossning ska se ut men hur den sen blir är en helt annan sak. Det vet man inte förrän det hela är över. Det är lika bra att vara öppen för att allt kan hända och antingen kanske jag vill ha all smärtlindring som går att få eller så klarar jag mig med lustgas och badet som jag gjorde sist.
Nu är det bara att samla krafter och hoppas på att natten blir någorlunda bra med så mycket sömn som möjligt. Morgondagen kan bli lång.

Fortfarande hemma..

Jepp, vi blev hemskickade, som vi visste redan när vi åkte att vi skulle bli men såklart lever man lite på hoppet. Det var två andra par på kontroll på samma gång som vi. Två av oss fick åka hem igen medan dom som var före oss på den inre undersökningen skulle bli igångsatta.
Konstaterade att dom två överburenhetskontroller jag varit på skiljer sig en aning men inte mycket. Den första gjorde jag ju med C när jag gått 10 dagar över och då i stan. Där var det urinprov, ctg-kurva, blodtryck och ultraljud som gjordes på kontrollen. Samma där, hem och vänta och kom tillbaka om två dagar. Samma procedur igen två dagar senare men då blev det ju igångsättning.
Idag när vi var i Kokkola på överburenhetskontrollen så var det urinprov, ctg-kurva och blodtryck men istället för ultraljudet så gjordes en inre undersökning.
Allt verkade bra och bebisen låg väldigt långt nere som jag redan visste. Kroppen är mogen för förlossning så det är bara att vänta. Fick en hinnsvepning och order om att komma tillbaka om två dagar då det blir igångsättning. Det skulle egentligen blivit på fredag men då hade dom redan flera som skulle på kontroll så torsdag var bättre. Inte oss emot!
Nå det sög såklart att bli hemskickade igen men att veta att det blir igångsättning på torsdag gör det liiite bättre och jag ska väl överleva 1½ dag till med magen.
Maken har iaf ledigt resten av veckan ifall något skulle hända. Sen nästa vecka börjar han med pappaledigt.

Behandlingar

Nu som då kommer det upp på facebook från olika kosmetologer i stan att dom har olika behandlingar. Fotbehandling, ansikts-, helkroppsmassage osv. Sitter och drömmer om att gå på alla dessa behandlingar. Hur skönt vore det inte med en fotbehandling efter att ha burit runt på alla dessa extra kilon i flera månader? Eller en helkroppsmassage? Det skulle vara helt underbart att få alla behandlingar eller en hel spahelg.
Nå någon spahelg lär det inte bli på en bra stund eller några år är väl kanske mer realistiskt. Men en fotbehandling eller helkroppsmassage ska jag unnar mig efter förlossningen, nångång.
För tillfället är det nog bara bastu, en varm dusch och lite hemma "spa" som får duga. Men bastun får jag väl hoppa över några veckor framåt snart också.

I morgon

Inget nytt här inte. Jag känner dock en stor lättnad ikväll när jag vet att vi i morgon sitter i bilen på väg till Kokkola för att se hur vår skrutt har det i magen. Det är alltså 10 dagar sedan vår bebis var beräknad och då är det dags för överburenhetskontrollen.
Jag hoppas så enormt att dom sätter igång förlossningen i morgon. Inte i övermorgon eller på fredag som borde vara den absolut sista dagen jag har stor mage för då måste dom nästan sätta igång det. Nej jag vill dom ska göra det i morgon och jag hoppas verkligen att dom gör det och inte säger att vi får åka hem och komma tillbaka om typ två dagar om inget hänt. Säger dom det kommer jag sätta mig ner och gråta för nu är jag klar. 10 dagar är 15 dagar för mycket enligt mig.
Det känns både bra och dåligt att slippa magen snart. Bra eftersom att jag är trött på att inte orka göra något, jag kan varken ha C i famnen, lyfta eller bära honom. Jag springer på wc x-antal gånger om dagen och jag kan inte böja mig ordentligt eller ens svänga mig i sängen utan att stöna som en strandad val. Samtidigt känns det lite konstigt när den snart är borta eftersom man ändå gått och kånkat runt den i flera månader och man har blivit van med att någon buffar runt i magen och det känns som den alltid varit där. Men ack så skönt det ska bli när den väl är borta!
Maken har ledigt i morgon så han följer såklart med och C får fördriva tiden hos mommo och moffas så länge.
Hoppas ni håller tummarna för att det i natt är sista natten jag går och lägger mig med en stor mage, för det gör jag!