Ja det hör väl till eller hur? Iaf jag tycker om att läsa om alla andras förlossningar så visst borde jag väl dela med mig av min egna då också.
2.10-14 kl 8:00
Då skulle vi befinna oss på Kokkola bb för kontroll och få bedömning om det blir igångsättning idag eller om vi ännu hamnar att vänta. Vi hade redan varit på en kontroll två dagar tidigare och då hade dom sagt att det är många som ska på kontroll på fredagen så det är bättre om vi kommer på torsdagen så får vi diskutera igångsättning då.
Vi gjorde det i vanlig ordning. Ctg-kurva, urinprov och blodtryck. Allt såg bra ut. Sen var det dags för den inre undersökningen igen. Vi fick en barnmorska med oss, som även var med under hela den här dagen. Gynekologen, som var en kvinna och kunde ingen svenska alls, hade en läkarstuderande med sig som såg livrädd ut varje gång jag såg honom. Stackars karl. Nå hon gjorde undersökningen och konstaterade att jag öppnat mig till 2-3 cm i stället för den ynka cm jag var i tisdags. Det bestämdes att dom skulle ta hål på hinnorna så fort en förlossningssal blev ledig. Jag visste att det kunde gå väldigt fort när dom tar hål på hinnorna och min tanke om att sitta i badet även denna gång som smärtlindring gick inte längre eftersom man inte får det pga infektionsrisken. Så redan innan vi åkt hit den här dagen hade jag funderat och läst om olika smärtlindringar ifall det skulle bli aktuellt den här gången.
Nu borde klockan ha varit runt 9:15-9:30 nånting. Vi fick sätta oss och vänta på en ledig sal.
Kl 10:55.
Nu hade vi äntligen fått en ledig förlossningssal och dom tog hål på hinnorna så vattnet gick. Det gjorde inte alls ont. Jag hade en del sammandragningar sedan den inre undersökningen och fick snabbt värkar. Jag kunde inte stå upp under en värk eftersom att hon låg så långt nere redan när dom tog hål på hinnorna så det blev ett enormt tryck neråt när jag stod. Provade med pilatesbollen en stund innan jag ställde mig i duschen. Där kunde jag stå en stund men sedan fick jag även där sätta mig ner.
Kl: 12:30
Nu fungerade inte duschen mera och jag skulle mer än gärna börjat krysta redan nu. Maken fick ringa på klockan så kom barnmorskan in och kollade läget. 4 ynka cm var jag öppen. Det går inte att krysta när man är 4cm öppen.. Jag blev erbjuden olika former av smärtlindring för att minska trycket neråt. Jag valde att prova lustgasen även denna gång trots att den inte fungerade då. Det gjorde den inte nu heller utan jag kände mig endast yr och valde att slopa den efter 3 försök. Jag ville vara klar i huvudet under förlossningen. Fick frågan om jag ville prova akupunktur vilket jag gjorde. Det tog bort den värsta smärtan av värkarna men trycket neråt fanns fortfarande kvar.
Kl: 13:00
Här känns det som att jag gärna antingen dör eller går hem och kommer tillbaka när det hela är över. Att ligga med krystvärkar hela tiden och inget hjälper skulle jag gärna ha sluppit. Barnmorskan var övertygad om att innan klockan 14 kommer bebisen nog vara född.
Nu var jag öppen ca 6-7 cm och vi fortsatte på förslagen med smärtlindringar och näst på tur blev PCB. Det tog inte många minuter efter att jag gått med på att prova det som gynekologen med sin skräckslagna studerande var på plats för att sätta bedövningen. Den hade ingen effekt alls.
Kl: 13:15
Nu var jag öppen 8cm. Barnmorskan ändrade sig och sa att det nog blir en bebis innan klockan är 13:30. På vad som kändes en evighet men egentligen bara var några minuter så hade jag öppnat mig till 10 cm med endast en liten kant kvar.
Kl: 13:23
Barnmorskan tryckte bort den sista kanten på samma gång som jag fick en värk och efter det var det dags att börja krysta. Nu kom vad som kändes som världens längsta paus i värkarbetet. Det var en paus på flera minuter.
Kl: 13:29.
Nu var det dags att krysta och trots att det kändes som om hela jag gick sönder så tänkte jag att jag inte tänker ligga och krysta i flera minuter utan det ska vara över fort den här gången. Jag hann få en krystvärk och sen var hon född. Under den första krystningen kom huvudet ut men för att vara lite speciell så lag hon även ut ena handen och vinkade på samma gång.
Kl: 13:30
Nu var världens sötaste och finaste lilla flicka till världen. Hon skrek redan från början och pappa fick klippa navelsträngen även denna gång.
Sex minuter senare kom moderkakan ut, hel och fin. Sen var det bara att ligga och mysa med bebisen och vänta på födelsedagskaffet.
En förlossning på ca 2,5 timme blev det den här gången. Vissa saker var bättre den här gången men vissa saker skulle jag gärna bytt med min första förlossning.
Jag känner absolut inget behov alls av att föda flera barn. Jag känner verkligen att vår familj är bra som den är och nu vill jag endast njuta av våra två barn. Visst är det en häftig upplevelse att föda barn och med den hemska smärtan som kommer så kommer även den bästa belöningen man kan få efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar