Inget nytt här inte. Jag känner dock en stor lättnad ikväll när jag vet att vi i morgon sitter i bilen på väg till Kokkola för att se hur vår skrutt har det i magen. Det är alltså 10 dagar sedan vår bebis var beräknad och då är det dags för överburenhetskontrollen.
Jag hoppas så enormt att dom sätter igång förlossningen i morgon. Inte i övermorgon eller på fredag som borde vara den absolut sista dagen jag har stor mage för då måste dom nästan sätta igång det. Nej jag vill dom ska göra det i morgon och jag hoppas verkligen att dom gör det och inte säger att vi får åka hem och komma tillbaka om typ två dagar om inget hänt. Säger dom det kommer jag sätta mig ner och gråta för nu är jag klar. 10 dagar är 15 dagar för mycket enligt mig.
Det känns både bra och dåligt att slippa magen snart. Bra eftersom att jag är trött på att inte orka göra något, jag kan varken ha C i famnen, lyfta eller bära honom. Jag springer på wc x-antal gånger om dagen och jag kan inte böja mig ordentligt eller ens svänga mig i sängen utan att stöna som en strandad val. Samtidigt känns det lite konstigt när den snart är borta eftersom man ändå gått och kånkat runt den i flera månader och man har blivit van med att någon buffar runt i magen och det känns som den alltid varit där. Men ack så skönt det ska bli när den väl är borta!
Maken har ledigt i morgon så han följer såklart med och C får fördriva tiden hos mommo och moffas så länge.
Hoppas ni håller tummarna för att det i natt är sista natten jag går och lägger mig med en stor mage, för det gör jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar