Why oh why?

Jag som tänkte att min förkylning som jag hade i början av veckan med snuva, lite halsont och lite hosta skulle varit en kortvarig historia eftersom den tog slut väldigt fort och jag var nöjd och glad så borde jag väl ha fattat att lyckan inte skulle varit långvarig. Så denna söndagskväll till ära har ett rivjärn bosatt sig i min hals och det enda vi har hemma som lindrar är en halvtom mynthon ask. Och apoteket öppnar först kl 9, när jag börjar jobba.. Så det blir definitivt en sväng in till apoteket så fort jag slutar jobbet i morgon och jag tackar Gud att jag inte jobbar extra den här veckan!
Annars har vi itne gjort så mycket idag. En sväng till svärföräldrarna var vi ikväll på samma gång vi var och köpte mer blöjor och några mjölkpaket. En stund var vi ute på e.m men annars har det mest blivit testat gränser här hemma idag och även hos fammo och faffas skulle det testas.
Förstår inte varför man vill ha fler barn när man minns alla nätter man vakat och slitit sig i håret när inget fungerat, all trots som redan infinner sig trots att vi har ca.1,5 år kvar till 3års trotsen osv? Men ändå sitter man och tänker att hmm, visst vore det mysigt med ett syskon nångång, med den fina magen och den lilla lilla bebisen som man får gosa hur mycket man vill med.
Vi är nog bra konstiga, vi människor som trots alla motgångar och prövningar ändå vill slänga sig in i samma sak igen o igen o igen o igen. Fast jag har satt min gräns. Inte fler än 3 och inga efter att jag fyllt 30år.