Kille eller tjej?

Ja, i onsdags var vi ju för att kolla läget med vår lilla skrutt som bor i min mage. Inget har ju varit lika denna graviditet som när jag väntade Cevin men sånt ger ju inga garantier. Innan första ultraljudet var jag helt 100 på att det är en tjej. Ingen tvekan om den saken, förrän efter ultraljudet. Jag hade ju räknat med att inte vara så långt gången som jag var utan hamna bakåt ca en vecka men icke, samma datum som dom räknat vid rådgivningen gav även ultraljudet oss. Då hade jag ingen aning mer.
En tjej har vi alltid önskat oss. En kille till skulle vi självklart bli glada över men liten önskade vi nog att det var en tjej som var i magen.
Fredrik var från första början helt säker på att det är en flicka medan jag har hoppat från dag till dag om det är en kille eller tjej.
Alla konstiga tester har jag gjort på nätet, spanat på ultraljudsbilden från första ultraljudet in i minsta detalj för att få nån sorts hum om vad det är. Det sägs ju att man utifrån formen på huvudet kan se ifall det är en flicka eller pojke och att ifall bebisen har en "könsnubb" som pekar åt ett visst håll så är det ett visst kön. Eller om man har en ring i ett band så pendlar den eller snurrar beroende på kön. Det finns ju hur mycket som helst att testa och inbilla sig en massa saker.
När det äntligen var dags för ultraljud så frågade inte mannen som gjorde ultraljudet om vi ville veta kön utan jag fick fråga ifall han sett vilket kön det var. Jo han visste nog.
Han frågade först ifall det var vårt första barn, vilket det ju inte är. Så svaret var ju nej, det är vårt andra. Då undrade han vad vi har från förr? En pojke. Så sa han okej, nå i mitt huvud lät det såhär: Ok, nå det är en, *oändlig tystnad*....

 

.. FLICKA! <3

Cevin ska alltså få en lillasyster i september! Givetvis finns det inga 100%-iga garantier innan hon väl är ute men min magkänsla säger nog också nu att det helt självklart är en flicka. Som den gjorde redan i början tills jag började tvivla på mig själv.