Njuter

Nu har jag kommit till den punkt att jag börjat njuta av graviditeten. Inte över att vara gravid, över att ha foglossning from hell eller att få sjuk rygg av allt och ingenting utan över att jag vet att det snart är över. I morgon inleder jag vecka 38. Det innebär att hon kan komma vilken dag som helst och på måndag är det första september. Första september innebär att jag nästan kan räkan med att inom en månad så har vi en bebis. Om en månad så bor det ingen bebis i min mage mera. Då är jag klar som gravid. Jag vill inte ha flera barn, vi vill inte ha flera barn. Två barn är tillräckligt för vår del.
Man vet ju aldrig om ödet har bestämt något annat men vi har inte planerat några flera barn. Så nu kan jag börja njuta. Snart slipper jag foglossning och kan börja ta längre promenader än 500 meter utan att tro att benet ska lossna. Snart kan jag sitta på golvet och leka med C utan att ha något problem med att ta mig upp igen.
Det känns skönt att veta att vi börjar på slutrakan nu. Visst är det mysigt att känna bebisen sparka i magen, att få se h*n på ultraljud, att höra hjärtljuden och att få köpa små söta bebiskläder. Det finns mycket som är underbart med att vara gravid, att ha en bebis i magen. Med C var allt nytt och det var så mysigt allting. Visst hade jag foglossning och krämpor men det var första barnet och man var så nyfiken på allt.
Den här graviditeten har varit mera påfrestande för kroppen och psyket. Ryggen och foglossningen har varit värre och att känna att man inte har orken och inte räcker till som mamma åt det barn man redan har. Jag kan inte krypa runt på golvet och leka med traktorer eller sitta i sandlådan en timme. Jag var konstant trött fram till vecka 30. Jag somnade i soffan varje kväll oavsett vilken tid jag vaknat. Att vända sig i sängen är hemskt jobbigt och tar sjukt i både rygg och fogar. Så att känna att det snart är över är en ren njutning för min del. Jag ser fram emot att kunna sova på vilken sida jag vill och inte behöva fundera hur jag ska sätta benen för att det ska göra så lite ont som möjligt när jag ska svänga mig. Jag ser fram emot att ha fler än 3 par byxor jag kan använda och inte flåsa bara för att jag gått upp 8 trappsteg från källaren.
Det är mysigt att vara gravid, det är det. Men att vara gravid är inget för mig. Jag är inte den som skulle kunna bära 4,5,6 barn och njuta varje gång hela tiden ut. Två gånger räcker för min del. Nu ser jag mera fram emot att få se mina egna barn växa upp och utvecklas och att få se mina vänner skaffa barn och få en egen familj.
Säkert kommer jag som många andra bli bebissjuka nångång igen men då kommer jag nog att fråga alla, speciellt maken och andra jag klagat mycket åt hur jobbigt det har varit den här gången innan vi gör något drastiskt åt den saken.